Hejdå naveln!

Ja, så var det dags att säga adjö till naveln. Jag trodde aldrig att den skulle ploppa ut men nu är det farligt nära. Haha, snyggt! Jeppe lekte med med kameran igår, nedan ser ni resultatet.

Vår lilla parvel i magen sparkar som bara den, han vänder och sträcker på sig. Det är hur mysigt som helst! Vi kan inte låta bli att skratta, det ser helt sjukt ut.

Jag känner mig nästan deprimerad nu. Ryggen gör så oerhört ont, det är riktigt frustrerande att inte kunna göra saker själv. Att inte kunna gå normalt eller stå upp tillräckligt länge för att kunna laga middag. Pinsamt att behöva åka hiss för att åka NED en våning. Jag kan inte sova på kvällen, det gör för ont och jag hittar ingen bra sovställning. När jag äntligen lyckas somna av ren utmattning vaknar jag av sendrag eller något annat härligt. På morgonen när jag går upp låter det som att allt bara knakar på plats, inte helt smärtfritt det heller. Fy fan alltså.

Idag sorterade jag parvelns kläder efter storlek, och det visar sig att vi endast har 4 pyjamasar och 3 bodys i storlek 50. Super ju, en ursäkt att handla mer! :)

Vi längtar efter dig lillpojken!!